Även nu på morgonen, i den tidiga timman, dras jetstrimmorna över himlen. En klarblå sky under vilken grönskan sprider sin nyutslagna skirhet, ger löften om en ny varm dag.
Människor reser, befinner sig alltid i rörelse, från något, mot något. Ja, vart är de på väg, alla de som i denna moderna tid låter jetstrimmor teckna färdriktningar på himlen?

Under ett par vinterveckor som varit, har jag ägnat mig åt att läsa författaren Ola Larsmos roman "Swede Hollow". En väl sammansatt skildring om utvandrarnas tid och svenskarna som i det nya landet försökte förverkliga sina förhoppningar om bättre levnadsförhållanden, eller att de bara sökte sig bort från andra oegentligheter som drabbat dem i deras liv. Alla rönte inte framgång. Att ta sig fram i ett nytt främmande land med ett annat språk kostade på. Som sagt, alla lyckades inte. Det förlovade landet blev inte alltid så förlovat. Människors resor blir inte alltid lyckosamma.

Vilhelm Moberg har nog i mångt och mycket bidragit till den bild vi har av utvandrarna, genom sitt romanepos: "Utvandrarna", "Nybyggarna", och "Sista brevet till Sverige". Karl-Oskar och Kristina från Småland lyckades med tiden relativt väl i det nya landet med att skapa sig en ny tillvaro. "Flyktingar" från missväxt och svält, som de var. Men, Nej! alla lyckades inte. "Swede Hollow" berättar en sådan historia.

Från början av 1800- och fram till omkring 1930-talet, utvandrade från Europa drygt 65 miljoner människor till Amerika. Av dessa stod Sverige för 1,5 miljoner. Orsakerna till denna, låt oss kalla det "folkvandring" är många. Industrialiseringen hade tagit fart, vaccinet räddade otaliga liv, barnadödligheten minskade och befolkningstillväxten tilltog. Detta medförde i ett land som Sverige, där flertalet fortfarande var bönder, en allt hårdare konkurrens om den odlingsbara marken. Till detta, vid denna period, tillkom förändringar i klimatet med missväxt och svält som följd. 1800-talet var en kall period och var efterdyningar från "Lilla Istiden" som sänkt temperaturen över Europa och Norden med allt vad det innebar för människorna. Lilla istiden påverkade klimatet ända från medeltiden, till en bra bit in på 1800-talet. Den kallaste perioden inträffade under 1600-talet.

Det finns naturligtvis andra bakomliggande orsaker som bidrog, så som religiösa motsättningar likväl som politiska. Sverige var också ett fattigt land, människor hade det svårt. Amerika lockade med bättre förhållanden.
Sedan den amerikanska republiken danats under 1700-talet, hade nyheter spridits och intresse väckts för landet långt där borta. Det hade fortsatt och stadigt ökats. Dagspress, reseskildringar och romaner berättade om det nya framväxande landet med alla tänkbara fördelar. Agenturer borta i Amerika växte fram och spreds över Europa och Skandinavien. Deras syfte var att locka över människor till den amerikanska kontinenten. Amerika behövde arbetskraft, medan som vi här i Europa och Norden genomled sämre tider. Amerika var inte fullt så okänt och främmande, som man vid ett första ögonkast kan tro. Information och förhoppningar spreds väl, även att löftena kanske var väl glorifierade.

Utvandringen pågick i vågor. De första emigranterna började avresa omkring 1850-1860-tal. Historiskt sett var de inte först. Redan 1638 hade Sverige en koloni vid Delaware-floden. Kolonin blev en kort svensk episod. 1655 överlämnades den till Nederländerna, sedan motsättningarna mellan länderna lösts. Detta hindrade inte att svenskar stannade kvar där. Men "Nya Sverige" vid Delaware är förståss en annan femma i historien.

1880-talet visar på en axelererande ökning av emigrationen. Man började tala om massutvandring. I stort sett alla folklängder i Sverige talar om ut/av-flyttning från människors hemorter. Småland med Öland hade stor utflyttning av sin befolkning till Amerika. "Avflyttat till N. Amerika" står det. Sverige var, som sagt ett fattigt land. Vad drömmer då inte människor om? Jo, de drömmer om frihet från fattigdom, svält, livsumbäranden och motsättningar. Sverige var vid tiden inte något demokratiskt land att tala om. Armerika erbjöd frihet och kanske ett bättre liv.

För många gick det väl, andra sämre. Somliga försvann. Några återvände. Under 1900-talet avtog emigrationsvågorna efter hand, för att upphöra in på 1930-talet. De första utvandrarna var i första hand familjer. I det nya seklet kom allt fler ensamresanden. Man hade ju nu släkt och vänner där borta att hälsa på, eller att återförenas med. Det finns mängder av svenskbygder i Amerika: Chicago-området, Andersonville, Winona, Red Wing, St. Paul. Även så bosatte sig svenskar i grannlandet Kanada, och där jag själv har haft en morbor.

St. Paul i Minnesota, dit många svenskar anlände, där utspelar sig Ola Larsmos roman "Swede Hollow". Swede Hollow hör till St. Paul.
Swede Hollow - Svenskdalen, var ett av Amerikas fattigaste område där många svenskar hamnade från slutet av 1800-talet och många år framåt. Romanen utspelar sig där, i fattigdomen, slummen, de mot väder och vind illa skyddande bostäderna med misär och dödliga sjukdomar som höll innevånarna i sitt grepp. Det är en allt annat än glorifierad emigrationsberättelse. Med tiden tömdes området och rucklen revs. De sista att lämna detta slumhål, var Mexikanare. sedan sjuttiotalet består platsen numera av en park, "Swede Hollow Park".

I en skrivbordslåda, har jag förfarad en plånbok. En mycket gammal sådan. Den har tillhört min farfar. På en innerflik har han skrivit sitt namn och efter det St. Paul 30-8-1914.
1911, eller åren däromkring for min farfar över till Amerika, sannolikt var det i syfte att hälsa på en äldre bror som emigrerat i slutet av 1880-talet. Han kom att bli bosatt i Illinois och blev sedemera amerikansk medborgare, men återvände hem till Sverige. I vart fall var han hemma igen 1930.

Men 1914 och St. Paul, Minnesota. Han var ju där, där romanen utspelar sig. När jag googlar på Swede Hollow och ser foton från platsen, de fallfärdiga husen och smutsen, där många svenskar bodde och strävade för ett bättre liv, men kanske inte kom längre än så, slår det mig: han, min farfar var ju där, i St. Paul och Swede Hollow. Jag tänker att det är mycket sannolikt att han såg platsen, passerade den, eländet och misären, men att han hade privilegiet att fortsätta bort därifrån.
Ja, det är människors resor.