Det nya året går mot sin fjärde dag. Kalenderår efter kalenderår har man räknat ner, lagt bland minnen och andra hågkomster. Några är ljusa, behagliga och rent av vackra. Andra hyser mörker, obehag och olust. Just de sistnämnda kan tillhöra en svårbehandlad kategori. De vill inte ge sig av ner i den behagligt sköna glömskan, utan ligger där skvalpande. I bland tror man de faktiskt har försvunnit, men så händer något associerande i nuets tillvaro och vips visar de upp sig med sina  ekon ur det förflutna. Men det är de ljusa hågkomsterna man återvänder till. 

Inför ett nytt år skapar man sig ofta förväntningar. Löften avges traditionellt vid tolvslagen. Jag har slutat med det, både med förväntningar och löften. Löften har jag för den delen sällan avlagt. Det brukar bli som det tillslut likväl blir. År kommer och år går. Vi följer med på ett eller annat vis. Ödmjukt tacksam bör man vara för varje dag, varje år livet bär utan alltför stora bekymmer, besvär och smärtor. 

Vinden brusar ute i denna snart sena januarikväll. En kväll som började med snöfall övergående i kallt regn. Att säga det är kyligt ute i världen och associera till det kalla regnet känns lite onödigt. Vi är alla varseblivna om världens bistra tillstånd. Som en virvel är världen. Aldrig förr genom åren,och de är några stycken nu som jag bär med mig , har väl människors oro inte varit så påtaglig som i dessa tider. Hoppet är trotsallt det sista som viker, även att det många gånger sviktar oroväckande. Det är inte så enkelt att vara människa i en kaotisk värld,men det måste gå på något sätt i alla fall. Men det kanske bara är lätt sagt.  

2017 har det blivit nu. När jag omkring år 1970 läste Arthur C Clarkes science fictionroman 2001,kändes det som ett äventyr i en en nästan svindlande avlägsen framtid. Det årtalet är med råge passerat. När vi nu ska skriva 2017 känns det nästan som science fiction. Världen och framtiden påminner också lite om en dystopisk framtidsroman, fast mer skrämmande i vissa hänseenden. Hur som helst får vi hoppas på det bästa,tro på att det kan bli bättre, vilket beror till syvende och sist på oss själva. Att verkligheten ska överträffa en kuslig roman vill vi väl inte. 

Frid.