Om

   

 

Dagsländor lever endast en kort tid efter utvecklandet från larv till bevingad insekt. 
Denna blogg inriktas nu inte på insekter, eller andra djurarter i större bemärkelse. Nej, men möjligen en och annan katt.
Istället rör det sig om ord i ögonblickets ingivelse, låt oss kalla det kåseri eller helt enkelt bara nedtecknade infall. Ord som dagsländor, hastigt förgångna.

 

 

      

 

 

 

Presentation

Visar inlägg från mars 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Tranans ankomst.

 

 

Påskaftons förmiddag. Ett blekt solljus över ängarna. Temperaturen känns behaglig och vårkänslan som stundom sedan en tid tillbaka infunnit sig blir mer trofast och bestående.
Gässens ankomst, de passerar nästan dagligen skränande över vedbodtaket, från sjön, över gärdena mot skogen och någon där liggande göl. Sent under eftermiddagen återvänder de längs samma flygrutt.

Det är gässen som för en tid sedan anlände, medan isen fortfarande nästan täckte hela sjön, som bar med sig första vårstämningen. Men då var den mera att betrakta som falsk, en önskning som ville slita sig ut ur kylan, lossna från isarnas grepp. Det var fortfarande kallt och is fick skrapas från bilrutorna mer eller mindre var tidig morgon när arbetet väntade. De mornarna teg gässen nere vid den öppna åmynningen.

Nu är sjön öppen. Gässen har blivit fler och skränar i kör. Några nytillkomna änder kan blanda sig i sångnumren. När jag då och då går mina skogspromenader, lediga dagar och passerar bäcken mellan gärdena flyger ofta ett trivsamt andpar upp. De reser sig från vattenytan med några kraftiga vingslag samtidigt som de låter frustrationen över att ha blivit störda höras. Strax är de borta och vi båda överraskade av varandra. Det är nästan så att man försöker be om ursäkt för att man kom och störde.

I går när det var långfredag och ganska ruggigt väder, ett något kyligt marsregn föll till och från under dagen i små skurar, landade de första tranorna ute på gärdet.
De var tre stycken och längre opp från skogen hördes fler som sannolikt var på väg mot ett annat öppet fält. Tranorna ute på gärdet sträckte hals och bekräftade svar med några trumpetstötar. Från skogskanten kurrade en ensam skogsduva.

Det är fåglarna som drar med sig våren. Den tysta ödsliga vintern tar till flykten och när vintern lägger benen på ryggen är den snart glömd, om det nu i samma betydelse som förr går att tala om vinter i dessa kaotiska och hotfulla tider.
Januari som en period var riktigt kall och med snöväder, har visat sig globalt, vara den varmaste vintermånaden i statistiken. Februari och denna innevarande marsmånad har fortsatt i trendens spår, allt enligt SMHI och deras mätningar. Även att milda vintrar besparar oss mycket bekymmer och besvär, är klimatets utveckling ofrånkomligt oroväckande.

Marie bebådelsedag som i år inföll på långfredagen, var under min barndom Tranedagen, om jag placerar datumet rätt hämtat ur minnet. Seden med att hänga upp en strumpa vid sänggaveln denna natt har lite olika datum från landskap till landskap. Men jag vill minnas att det var just den 25:e jag brukade plocka fram en rejäl raggsocka och fästa den vid sängänden i väntan på tranans märkliga nattbesök.
Jag försökte hålla mig vaken så länge som möjligt in på nattimmarna för att få se när tranan kom smygande fram till sängkanten med vad den nu kunde tänkas bära med sig. Det lyckades mig aldrig och hade det varit så att jag lyckats överlista fågeln i sitt värv, hade den med sannolik övertygelse irriterat tagit till flykten och lämnat mig åt grusade förväntningar. Tranan kunde vara en sträng fågel. Precis som vid julafton måste man som barn ha varit skötsam och snäll. Men oftast låg där på morgonen en apelsin och ett par bananer väntande. ( Kanske hade "synderna" inte varit av så allvarlig art utan att de kunde slätas över).
Att lyckas lösa mysteriet med tranans besök lyckades mig aldrig och tur var det, annars hade jag stått där tomhänt och snopen.

Jag vet inte hur traditionen med tranedagen är levande och spridd idag. Vi lever i andra tider. Kanske att den mer eller mindre har fallit i glömska hos många. När våra egna barn var små försökte vi väcka liv i traditionen, men den blev aldrig regelbunden. Det var som att gräva fram en gammal sönderrostad relik. Det gick inte att återfå glansen.

Denna påskaftons förmiddag, och medan jag nöter fingertopparna mot tangenterna i det ökande dagsljuset, har tranorna fortsatt sin färd mot Hornborgarsjön. Endast ett ensamt rådjur strosar i riktning mot skogen där de grandiosa fåglarna gick i går. Människor har vaknat till liv. Lugnet och stillheten ruvar sitt sköra ägg. Det är skarpa kontraster till den omvärld som belamrar oss med krig, nöd, hot och brutala illdåd. Men hur som helst. Glad Påsk, som man säger..... och Fridens.

 

Vid midnatt är sanningen långt ifrån sann.


Jag är i skogen 

Natten har stigar i skogen 
Varje steg sker mellan polerna

Där borta bland nebulosorna skymtar jag dig

En uggla vilar på ditt huvud 
Från ett trasigt piano vinkar jag till dig. 

Bara i en skog som denna kan detta ske.

*


Gamla vänner kommer på besök 
Genomskinliga 
Några koncentrerade till dimmor 

Jag håller öppet hus
för vingklippta svanar och skadeskjutna rävar

En teater har riggats upp i trädgården bland koltrastar och ormvråkar med känsla för luftlagrens turbulens 

Ordbyten finns tillgängliga med sockrade bakelser och bäst före datum. 

*

Det är ont om tid 
Katten sover lojt 

Jag har på mig hatt, sliten rock från inbördeskriget,  rejäla vandringskängor för skog och fjällbruk med dåligt väder.
Ett konstgjort hjärta och hieroglyfer i fickan. 

Vägarna är snart obefintliga,  ofarbara och fulla av Sisyfosstenar
Nu klockan tjugoett  långt inne i skogen mot världens kant 
en brant utan like 

Du bär med dig en apelsin som vore livet en saga. 

*

Se här 
en gammal stenmur. 

Det är mitt inne i skogen. 

Vem har rest muren? 
Vem lade sten på sten?

Vem övergav den?

Vem lämnade muren kvar åt mig? 

*

Inget mer finns att säga. Bäckens porl upphör. 
Fåglarna tiger.
Vintergatan gömmer alla gåtor. 

Våren smyger tyst fram bland Björkstammar,  Lind och döende Ekar.
Jag är ett vissnat löv gräset lägger sig över.
I min hand håller jag en bruten penna. 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * 



















Den gamla ekan kvar i isen.


Nya ackord 
Nya stjärnbilder 

(rapporterna upphör efter midnatt )

Allmäntillståndet i samband med vädret. 
Nyckfullhetens konspiration i teori och praktik. 
Känslan av någots slut och i all enkelhet farväl utropat genom gränderna. 
Plockar upp kryckan till minnesstrofer ur ungdomens mirakulösa vigulans. 

Lögnare och fabulörer.
Nyfunna ord, vända ut och in. 
Jag går runt i främmande städer där tigrar skrämmer småpojkar på äventyr  och eldslukare sveder fingrarna. Dessa barndomens fantasier. 
Vem ser en haltande narr som vill minnas sin ungdom. 
Molnen strandar över hustaken i gnistrande regn. 

Vädret är nu opålitlig 
Oväder samlas under ögonlocken 
Du har burit med dig ett rött solparasoll
Handlaren i gathörnet har inga stickor kvar till nattmörkret. 

Vi ämnade oss till stranden med allmäntillståndet välbehållet  i picknickkorgen mot ålderns höst 
En blårutig duk för melankolin 
En röd för revolutionen som aldrig blev och som var ett falsarium. 

Inget blir vad man väntar eller tror. Vågorna kommer och går. Havet är vad havet är, svallande mot impulsernas strand. 
Vad mening en revolution skulle innebära mer än en naiv nyck från en tid som inte längre är och aldrig hade några rötter.  En vind som drev förbi under en kort sommar och kastade kursen ur vindens öga. 

Och nu
Inga säkra steg.
Metaforen sviktar likt stegen. 
Stödjer mot mitt friska ben, friska rörelse, haltande efter alla årtal. Alla otaliga mil. 

Och nu. 
Fem vårgäss över björkarna kring sjön.
Isen lömsk.
Öppet vatten kring åmynningen 
Stilla åtråvärda dagar haltar förbi i världens storm.
Nya ackord 
Nya stjärnbilder lyser upp. 
Haltar fram på utslitna leder genom förflutna dagar.
Den gamla ekan ligger kvar i isen.