Jag tecknar ett torn
varur ord kastas. 

Ord lämnar de sju svanarnas vingslag.

Varje ord pulsar sedan genom snö.

Obesvarade. 


In i nya tider oförbehållet.
Lämnar skuggorna. 
Lämnar ljuset tyngdlöst i limbo. 

Utsträckta händer som medaljonger av guld mellan stjärnorna. 

I all hemlighet korstecken tecknade över bröstet, skrivna i blodet. 

In mot nyöppnade kalendrar.
Ögonen svävande. 
Åldras och fortsätta med modet upprätthållet.

Tro men landa i  Getsemane. 
Gå vidare barfota under ackompanjemang av narrars orkester. 

En tisdagskväll
En tisdagskväll
Rådjuren 
Rådjuren 
Går förbi 
Lämnar små spår i snön.
Försvinner. 
Försvinner. 


Har vi nått fram nu? 
Kontinentalplattorna rör sig mot varandra. 

Sista ordet är ännu inte sagt. 
Bläcket är ännu inte slut.
Tempot har inte upphört. 
Melodierna klingar vidare och tonerna återupprepas. 

Sluttexten rullar över näthinnan. 
Det där har nog sagts förut. 
Det där vidrörde vi aldrig. 
Meteorerna föll och vi drömde men sade aldrig någonting. 
Orden kastades bara ut och försvann med rådjuren.