Om

   

 

Dagsländor lever endast en kort tid efter utvecklandet från larv till bevingad insekt. 
Denna blogg inriktas nu inte på insekter, eller andra djurarter i större bemärkelse. Nej, men möjligen en och annan katt.
Istället rör det sig om ord i ögonblickets ingivelse, låt oss kalla det kåseri eller helt enkelt bara nedtecknade infall. Ord som dagsländor, hastigt förgångna.

 

 

      

 

 

 

Presentation

Visar inlägg från juli 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Dikt om skor.

 Dikt om skor.

Jag gick till sulorna föll sönder och stod vid världens kant.

Jag lämnade skor lite här och var.
I oaser, under köksbord, bland stjärnor och planeter. 
På en stig jag följde under ungdomens andetag, ett par spruckna träskor. 

Ett par tappade jag bort inne i romanen om mörkrets hjärta.

Jag drog på stövlarna. 
Jag vadade genom världshaven. 
Sjunkna skepp och djuphavsgravar vandrade jag förbi. 

Kängorna nöttes mot bergen. 
Sandaler trampade öknarnas sand.
I skogarna går jag barfota mot tidens ände.


-------------------



Gamla spår och nya stövlar. 
Ommöblering med kantstötta medel. 
Flyttfåglarna återvänder till nyuppsatta holkar. 

Svalorna leker i mindre antal, men årgångsvinet bär fortfarande arom av mildrande omständigheter. 

Åldrande vänner möts i nyanlagda parker med fasta handslag och återseenden på ny dagordning. 





Ur anteckningboken den 22 juni - eftersom tiden bara löper iväg och ....

 

Från anteckningsboken den 22 juni - eftersom tiden bara löper iväg och bloggen bara samlar damm.

 

Den 22 juni låg regnet i luften. Vätan mot marken.
Ingenting. Ingenting.
Klappar katten. Katten spinner.
Olästa böcker. Poesi och vetenskap. Dammet har fallit som en ridå över bokpärmarna.
Regnet regnar och skvalar ur stuprännorna. Artrosen skickar ilningar ut i handleden.

Inga resor planerade i agendan. Ingen lämnar huset för en promenad och för att komma tillbaka hem upplivad, uppfylld av en junikvälls dofter.
Regnet prasslar bland löven. Tiden slår följe med regndropparnas färd över fönsterglaset.
Katten sitter nu vid fönsterspringan. Vädrar.

Tider har gått förbi. Tider är på väg.
Okända dagar. Hemliga nätter. Tänder lampor. Tankemönster lyses upp.
Livet är en skör tråd, ett ax för vinden där döden går om kring och slår med lien än här, än där.
Ett hjärta hörs slå. En tystnad följer. En saknad tar plats i tomrummet.

Vi var unga. Vi åldrades. Vi vill ha mycket kvar.
Apokalypsens hästar har burit oss alla på sina ryggar.

Går till butiken. Vänder på slantarna.
Folktomma gator. Övergivna trädgårdar. Rosenbuskar och syrener minns avlägsna dagar, sommarsamtal. Skrammel med porslin. Myggors inande. Händers viftande efter det ogripbara.
Fabrikens tidmätta dagar glider allt längre bort. Helgmålsringningen klingar ut över en bygd som snart bara ruvar på minnen.

Tidrytmer. Dygnsrytmer.
Det är, och det måste vara det, femtiofem år sedan mjölkbilen med skramlande mjölkspann fortfarande varje morgon lade till vid mjölkbryggorna.
Tuppen gol. Humlorna surrade bland lönnlöven. Trollsländorna svävade färgglatt över bäckens vattenyta. Vi växte upp och gick barfota i väggruset. Duvorna lät inne ifrån skogen. Plogar vände jorden. Harvarna i myllan. Rågen böljade. Hästdragna slåttermaskiner fanns fortfarande i bruk. Höskrindorna gnisslade fram mot ladorna. Svettiga ryggar och kylda ölflaskor. Tillslut kom mörkret tidigt, lade sig mot stubbåkrar och stilla vattenytor.
Fisken snappade luft. Döden kom och gick som den ville, som den alltid gör.

 

Ja, det regnar denna dag den 22 juni genom tankemönstren. Genom oskarpa konturer i prismans optik. Tider bryts mot varandra och ett snöfall uppstår.
Barnlekar. Snögrottor. Snöhyddor. Skidspår ut för backarna. Snöplogar och besvärjelser.
Töväder. Takdropp.
Fabriken. Timmarna. Arbetsdagar. Nedräkningar mot lediga dagar. Semesterfirande. Återkomst till stämpeluret en gråvädersmorgon härjande inne i själslivets motvilliga acceptans.

Ett besök på biblioteket, bär hem böcker.
Barnen i skolan går från klass till klass. Leden ska tunnas ut. Årens led förändras. Nya ansikten, nya former. Fönstrens bevakning försämras, mister uppmärksamheten. Skvallret drunknar i en annan tids skvalande brus.

Morgon, middag och kväll. Det är som att ingenting förändras mitt inne i det att förändringen pågår.
Rader av cyklande industriarbetare. Blåställ, kepsar på huvudena.
Livet får inte bara vara arbete.
Fotbollsträningar. Fotbollsmatcher. Löparbanorna genom skogen. En ung pojke sitter hemma på kammaren och läser böcker. Där blir livet mer än ett arbete. Det blir ett kosmos där varje uppmätt avstånd lägger till ett nytt i all oändlighet och livet räcker inte till.

Arbetsleden förtunnades, förtunnas. Cykelverkstaden låste dörren. En butik byter ägare. Skolklasser slås samman. Folketspark ger inga uppträdanden. Musiken genom sommarkvällarna klingade bort med vinden från väst mot öst.
Teveålder, dataålder. Döden går omkring och gör som det faller den in.

Vi var unga. Vi åldras.
Bilmotorernas ljud kombinerade vi ihop med ägarna. Nu när vi åldrats minns vi det knappt och alla fordon låter lika. Vi kör själva bil och ingen förknippar oss med motorljudet.
Döden hörs allt tydligare. Fotstegen, knarret från trappan.
Regnet regnar denna dag i juni, ett år bland alla förbipasserande år.
Stillheten är en schimär. Tanken vandrar genom prismornas brytpunkter. 
Andetaget bort pågår världens kaotiska framfart.

                                                                          Fridens.