Visar inlägg från maj 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Pandoras Planet.

 

 

Det är den 27 maj 2015.Sommarvärmen har ännu inte vågat sig fram, trots att syrenerna blommar och fruktträden står i sin förväntansfulla prakt. Det är lite svalt kan man tycka. Nåväl. Datorn har dammats av och startats upp. Den kommer fram som efter en vinterdvala.

Världen blir som den är när människan skapar den. Krig, svält, förföljelser, intolerans lägger vi i våra dagliga spår. Det känns som att jag har användt de där orden förut, många gånger. Katastrofer följer efter och naturens nycker och egna förlopp slår mot oss. Pandoras öppnade ask står dagligen på våra frukostbord. Någon frågar viskande i örat: Ska man skratta eller gråta?
Jag rycker på axlarna för jag vet inte. Kanske gråta över eländet som servas oss frukost, lunch och middag. En kvällsmacka flyktingkatastrofer någonstans långt borta. Skratta åt det erbarmeliga vansinneseländet vi förser oss själva med.
Denna strid i oss själva mellan vad som anses gott och vad som betraktas som ont. Eländes elände.

Så viskas det igen, några uppgivna ord, det ingen vill höra, som att det är lika bra att gräva en grop, lägga sig ned i gropen och invänta intets evighet.
Nej, Nej! skriker då självbevarelsedriften i högan sky. Det är så att fåglarna i sina luftfärder stannar upp i undran.
Nej, inga gropar! Inget lägga sig ned och dö! Nej, inte alls.

Här dyker pastorn, medborgarrättskämpen, fredsaktivisten Martin Luther King upp som en vålnad från det förflutna. Nobels fredspris tilldelat 1964. Mördad i Memphis, Tennesee 1968. Martin L. King hade sina drömmar. Han sade bland annat följande: "Om vi utgår ifrån att livet är värt att leva och att människan har rätt att överleva, då måste vi hitta ett alternativ för krig."

En annan lösning för militära konflikter? Vad skulle det kunna vara? Eller en annan lösning för vart och ett av alla de problem världen brottas med?
Är det likväl inte bara en utopi? Något ouppnåeligt, men även något att klamra sig fast vid just för att motverka uppgivenhetens lockelse att lägga sig platt på marken? Många frågetecken.
Samme King, sade också vid något tillfälle: "Vi talar hängivet om freden, samtidigt arbetar vi oförtrutet på att förbereda krig."
Denna kluvenhet, denna paradox, är nog så sann och mänskligheten i ett typiskt nötskal.

Pandoras ask. Detta mytologins skrin. Det av nyfikenhet öppnade locket. En sorts paralell till det bibliska Eden och Evas försyndelse.
I grekisk mytologi var Pandora den första kvinnan, skapad av smideskonstens gud, Hefaistos. För att göra en längre historia kort var det så här. När människorna fick elden, brydde de sig inte längre om gudarna. Gudarna blev förnärmade och vände sig då till just smeden Hefaistos. Denne mästersmed skapade en staty, i metall - Pandora. Statyn blev så vacker att guden Zeus gav henne liv och försåg skönheten med många goda egenskaper. Här av namnet Pandora som betyder "den allbegåvade".
Andra gudar följde Zeus och gav Pandora gåvor. Av Afrodite förärades hon skönheten över allt annat. Hera uppvaktade henne med nyfikenheten. Apollon gav henne musikalitet. Av smeden Hefaistos, hennes skapare, fick hon ett skrin, vilket inte fick öppnas. Men Pandora som blivit begåvad med nyfikenhet kunde naturligtvis inte värja sig mot frestelsen att öppna asken. så gjorde hon och all världens elände och sjukdomar flög ut. Kvar på askens botten, när hon väl i förskräckelse återslutit locket, låg hoppet.

Här befinner vi oss nu, med den återförslutna asken och all världens elände surrande omkring oss. Kvar finns som sagt hoppet, kanske det enda goda som fanns i denna ask. Hoppet som är det enda vi har att förhålla oss till. Hoppet som aldrig får slippa ut och försvinna ur vårt grepp.
Det måste finnas något att förhålla sig till. Ett hopp, en dröm som Martin Luther King hade, en utopi. Bara någonting att tro på, annars går spelet förlorat och vi kan lika gärna, trots att det innerst inne är vad vi vill göra, lägga oss ned platt till marken och invänta nederlaget.

Visst är livet värt att leva, alla dåliga odds till emot. Det sade ju Martin Luther King, eftersom han hade en dröm. En dröm om fred och rättvisa. Tolerans.
Likaså måste vi förhålla oss till den mänskliga paradoxen, att militära handlingar bör och måste övervinnas med andra medel. För vart och ett av Pandora-askens utflugna innehåll måste vi sträva efter den verkliga utopin, att övervinna våra brister och att överleva som art ännu ett tag här på jorden. Jorden lär bestå länge, länge till, men det gör inte mänskligheten. Det kommer den inte att göra hur eller hur. Allt har sin tid, som Predikaren säger. Allt som föds och skapas i universum, även så människan har sin utmätta tid.

Inom radioastronomin, där man lyssnar efter signaler som kan tänkas häröra från andra civilisationer, där ute i universum, talar man om civilisationers möjliga utveckling och överlevnadsmöjligheter. Framgångarna kan nog sägas fram till denna dag, ha varit i det närmaste obefintliga. Tiden och avstånden där ute lägger krokben bland mycket annat. Till detta måste tilläggas spekulationen kring en teknologisk civilisations möjliga överlevnads tid. Den krassa sanningen är kanske den, vilken det spekuleras i, att tekniskt utvecklade samhällen löper den stora, överhängande risken att förgöra sig själva, på ett eller annat sätt.

Summan av denna kardemumma. Så länge ingen gläntar på locket till Pandoras ask, har vi i vart fall hoppet kvar. Kan vi förlita oss till det, hålla fast vid det och förverkliga det, finns möjligheten att vi får finnas kvar ett tag till här på vår jord, som människor.

 

                                                             Fridens.

Anteckning 9 maj.

 

 

Tiden går och ibland räcker den inte till. Vissa saker och ting blir lidande eller läggs åt sidan. Jag vill minnas att det är Fritiof Nilsson Piraten (1895 - 1972) som på sin gravsten har ungefär följande text: "Här vilar softet av en man som hade till vana att skjuta upp allt till morgondagen" ungefär så.
Mycket lämnas över till morgondagen, det är nog både visst och sant för de flesta av oss människor. Morgondagen tas för given.
Denna blogg har skjutits på framtiden, dag efter dag. När man håller på i den takten uppstår tillslut bara ett stort tomrum. Å den anda sidan ska en blogg även vara ett nöje att sysselsätta sig med, om inte för någon/några andras skull, så för det egna nöjet i begagnandet av den nya dominerande mediatekniken.

Ja, morgondagarna används ofta till uppsamling av saker och ting som lika gärna kunde utföras dagen i nuet. Men hur lätt är det inte att, som sagt, lägga vissa göromål eller planer på nästkommande dagars hylla.
Det där är lömskt. Mycket lömskt. Förvisso lär solen gå upp även i morgon oavsett vad vi har för oss, vad som händer. Men hur kan vi vara så säkra på att vi finns och kan betrakta nästa soluppgång? Livet är fullt av nycker, likväl lever vi som att livet skulle fortsätta, om inte i det evinnerliga, så en god stund till. Men det där är att lura sig själv.

Nu tänker jag inte i första hand på att skjuta upp skrivandet av bloggar till morgondagen. Det är försumligt. Nej, det är betydligt väsentligare saker som borde komma till skott i livet. Men av någon outgrundligt märklig anledning gör de inte det. Nu går jag inte in på detaljer, men det kan röra sig om allt från småsaker till större kanske stundom viktiga förlopp. Det gäller i vart fall att ta vara på livet i möjligaste mån och inte slarva bort det som är väsentligt för ens eget liv. Men hur lätt är det inte att tanken och handlingen flyr bort ur händerna.

Yes. Frid & Fröjd. Återkommer någon morgondag, snart.