Visar inlägg från april 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Utkast,




1.

Sädesärlan kom trippande fram på skogsvägen. Hackspetten borrar i en gren någonstans. Ett sus går genom granarna. Ingen annan stans kan man uppleva avskildheten mer livgivande än ensam strosande genom skogsmarker, en dag med klar himmel och vårljuset silande mellan trädens stammar.

2.

Lönnarna slår knopp. Stararna har varit på besök och på avstånd hörs en motorgräsklippare. Människorna dras mot solljuset. När himlen klarnar och ljuset värmer kommer trädgårdarna till liv och promenadstråken öppnas. Årstiderna visar upp sina skiftande anleten, var och en för sig.

3.

Dagarna kommer och går. Inget låter sig förbli bestående.Vinden återvänder genom klangspelet. Tumlar runt, släpar bort några torra löv från ifjol.

4.

Tiden är en nyckfull gynnare. Hastigt slår den om, som en kastvind när den bryter angiven kurs, ändrar riktning och bökar runt där man minst anar. Ibland, och det händer, rivs seglen sönder och man driver vind för våg, 

5.

Tänk att det har blivit såhär :

En fjäril spänner vingarna mot fönsterglasets insida.
Fartyget ute i viken står på grund. 

Två ord glidflyger ut mot havsbandet efter meningens innehåll. 

Frågetecken gror bland skären.
Utropen samlas kring fyrbåkarna vid klockslaget före världens skymning.


6,


Vänder blad,
Molnen seglar iväg. 
Avstånd spänner vingslag mellan
dagar och nätter från Jura till Krita,

Du sträcker ut händerna under Holocen
och nuddar en liten skärva av evigheten
i en gnista för vinden,




Ekvatoriala-kalmerna.



Denna vår går löften och förhoppningar skilda vägar.
Branterna behåller isen. 

Broarna över vattendragen sviktar. 
Vägarna invigdes utan namn och slutade i anonyma gränder.

Fotografier av strandade vrak i minnesalbum uppslagna.
Avbrutna förbindelser mellan stjärnsystem.
Nätternas meteorer glöder inne i drömmen. 

Jag hör dig ropa över avstånd.
Öppna fönster slår mot främmande världar.
Barnen leker ute på gården.
Nya fartyg byggs i aningslösheten. 

Poeter och musikanter lämnar avtryck i fjärilars vingslag.
Saknad skrivs med versaler.

Löften bryts itu .
Förhoppningar går under ute i ekvatoriala-kalmerna.



Träden sträcker upp sig.
Vinden lämnar.
Lövkronornas ådror lyser. 
Så enkelt det kunde varit.
Vinden drar förbi genom samtalen. 
Vattenytans krusning planar ut.
Signalljusen nere i djupen falnar. 
Träden når molnen.


Ingentings händelse. 
Ett stirrande bland molnen.
Språkets tvekan och ordens förtvining.
Bäckarnas torka före regnen.

Nässlor i rasbranterna. 
Några trevande steg. 
Utflyktsmål mot en blå rand.
Hemkomst med sena nattåg.

Sedan åter ingentings rastlöshet. 



Murstenar bland grästuvorna.
Sparvhöken glidflyger kring övergivna årtal.

Nya spadtag i jorden blottar  eftermiddagarnas kaffeporslin.
Multnande läderkängor bär spår efter pilgrimsfärder.

I väster minner molnens ljus om körsbärsträdens saknad.



Ekan  bröt vattenlinjen mot närbelägna holmar.
Ljusa sommarkvällar med lätt bottenkänning
förebådade de väntande djupen.