Om

   

 

Dagsländor lever endast en kort tid efter utvecklandet från larv till bevingad insekt. 
Denna blogg inriktas nu inte på insekter, eller andra djurarter i större bemärkelse. Nej, men möjligen en och annan katt.
Istället rör det sig om ord i ögonblickets ingivelse, låt oss kalla det kåseri eller helt enkelt bara nedtecknade infall. Ord som dagsländor, hastigt förgångna.

 

 

      

 

 

 

Presentation

Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Fortsättning. Ur en dagbok från 1882.

 

Här följer ett fortsättningsstycke ur dagboken från 1882. Herrarna, härstammande från Ålemstrakten, befinner sig i Jokkmokk, det vill säga kruthandlare Lundell, Baron och dagboksantecknaren, tillika handlare och jägmästare A. Johansson.

 

 


Den 31 juli kl 11 fm afreste vi från Jokkmokk på åkkärra 0.8 mil sedan öfver sjön 1 mil i båt, derpå 1/4 mil marsch förbi vackra forsar, derefter en fjerdedels mil öfver sjön Parkisjauri till byn med samma namn, der vi stannade öfver natten.

Myggen äro rent besatta!!! kl 10 fm foro vi med båt till Lule.. derifrån en liten marsch till östra ändan af Randijaur der vi tillbragte eftermidagen och natten hos en fiskare och skjöto litet till aftonmåltiden. Natten tillbragte vi i förstugan som användes till hölada, men myggen blef så svåra att fast vi insmort oss med beckolja att vi måste ut och för att fördrifva natten går jag nu och äter blåbär utmed sjöstranden. Utsigten i den ljusa natten öfver de aflägsna fjellen är mycket vacker. På morgonen den 2 augusti fortsatte vi färden i båt till Parkisjauri der vi togo lagis, gingo ned i strömmen och togo på våra metkrokar 10 st harrfiskar som stektes och tillsammans med färsk potatis smakade rätt godt. Sedan vi slutat vår måltid anländer en resande landmäteridirektör Nordenfält hvilken delade vårt lilla rum för natten, myggen voro besvärliga.


Kl 7 på morgonen afreste vi härifrån med roddbåt till Björksholmen, en liten bebyggd holme i Skalkasjön sedan vi tagit lagis, togo vi våra bössor och krokar samt gaf oss ut till Skalkaströmmen, der vi på ett par timmar taga 18 harrar som tillsammans med färskpotatis och smör och en sup gjorde oss ganska välmående, varefter vi gingo till vila.

Kl 10 fm afreste vi från Björkholmen i båt öfver Skalkasjön till Tjomatis en väg längd af 2,5 mil. Nu kl 11 fm sitter jag i båt rodd av 2 70 åringar, man och hustru c:a 1 mil från Tjomatis lade vi i land på en udde der vi förplägades af vårt båtfolk med smör bröd och torkat renkött och kaffe - nu ser vi tydligt is och snö på fjellen.
Efter ett svårt arbete uppför en fors kommo vi kl 3,45 till Tjomatis. Jag står nu på en höjd, utsigten öfver sjön och fjellen är mycket vacker, bakom ryggen går en lappgumma, nej hon ligger på knä och skär korn med en skära och tar ett par...

På aftonen var vi ute och fiskade med fluga och fingo 8 st harrar. Måndagen den 6:e kl 10 fm reste vi från Tjomatis med båt 1/8 mil, gingo ned öfver.....och rodde mitt över sjön der vi sköto snätteränder och en svarta, gingo sedan ....1/? mil öfer......med...efter båt som snart kom från gården der vi taga lagis öfver natten....en lappmarkens stor björnjegare, gubben har skjutit öfver 30 björnar, äfven som der vi ligger hänger en björnbössa hvarmed han skjutit de två sista. Till qvällen fingo vi stekt röding och slikt börsting.... Kl 7 fm tågade vi från....3/4 mil öfver skogen till Laidur hvarifrån vi rodde till.....1/2 mil till Joktsikt.
Der vi togo lagis bor 2 st lappfamiljer, sedan vi ätit vår medburna bestående af  röding, torkat renkött, smör och bröd begåfo vi oss ut att söka fjelljess men blefo öfverraskadee af ett häftigt regnväder från fjellen hvarför vi ej funno några gäss, vi sköto dock 3 änder och en snipa med svarta vingar och vita spetsar i yttersta änden af vingpennarne.

Här slutar granen växa och detta är det sista bebyggda ställe åt detta håll, i dalgångarna brukar björnar råkas men hvi äro nog icke så lyckliga.
Efter måltid bestående af stekta andungar smör bröd anjovis och långmjölk gingo vi till vila mellan ren och gethudar mycket snygga och trefliga.
kl 8 fm stego vi upp efter att vi fått kaffe på......foro vi ut på sjön, kastar först ut näten sedan fara vi elfen uppför att söka gäss. Efter ett par timmar medan en regnskur gick förbi...vi en eld hos lapparne som voro ute och bergade hö, fortsattes jagten och blef bytet vid hemkomsten 8 snatteränder 8 saxänder 2 krikänder 1 praktand och en fjellgås samt 9 st rödingar och en börsting samt .....som kom i misshugg. S:ma 21 jagt och 10 fiskar.

På aftonen innan vhi hemkomma fick baronen taga sig en kalldusch ty båten flöt ut ifrån land och fast vattnet var iskallt måste han afkläda sig och simma efter den om vi ville komma i land. Efter qvälsvarden, stekt andunge stekt röding krypa vi under våra pelsar och somnade godt.

Den 9 blåste det det starkt varför ej någon jagt anställdes. På efm gingo vi upp till fjells en bra bit upp i höjden och nu kl ½ 6 ligger vi och Fylax makligt utsträkta vid en liten eld som ganska väl behöfs här i fjellen. Vi ligger ungefär i gämhöjd med isfjellen som härifrån synes på c:a ½ mils afstånd. Utsigten härifrån är storartad. Djupt under fötterna ligger Lajdaursjön med sina höga fjell å ömse sidor och Rapodneelfven.. med sina många utlopp i vestra ändan af sjön.

Hela horisonten är begränsad af fjellen och i vester med snöklädda toppar. Vore vädret riktigt klart kunde jag nästan se Sulitelma........
Skerrfie....fjell resa sig nästan lodrätt från sjön upp i höjden, vid dess fot vid sidan af ett så kallat stenskrommel lära finnas afgudabilder.

Stjakkelle fjell är från foten till spetsen gemt 1/4 mil. Här är icke folket som i småland. Jag såg prof derpåi går, husbonden gick och slådde i kärren och vattnet stod honom efter armarne under det lappdrängen sutto vid elden druko kaffe, pratade med oss och sköto till måls med laddbössor. sedan vi nedkommit från fjellen intogs aftonmåltiden bestående af stekt gåsunge utmärkt godt kött och sedan bar det af under fellen igen.

 

Ja. Det har blivit kväll den 9 augusti 1882 och sällskapet slumrar under sina fällar. Det är drygt 133 år sedan, en annan tid, en försvunnen värld. Här lämnar jag åter herrarna för denna gång.
PS. Fylax som nämns här ovan är en jakthund.

 

                                                                             Fridens.

 

 


Ur en dagbok från 1882.

 

 

Följande stycke är ett kort utdrag ur en dagbok, från en jaktresa till norrland förd 1882. Ett litet gult häfte naggat av tidens tand och förd med trubbig blyertspenna. För många år sedan fick jag häftet till låns och påbörjade ett enträget arbete med att kopiera texten. Häftet rymmer ett femtiotal sidor och en del ord har lämnat glipor, då de inte varit möjliga att tyda. Men så kan det vara med mycket gammal text.
Dagboken är skriven av min morfar som vid mycket unga år följde med ett par muntra herrar på denna norrländska fiske och jakttur.

 

 

Den 19:de juli 1882 kl.6 em.efter ett ömt farväl lemnade vi den goda staden Kalmar och reste med ångaren .. till stockholm, dit vi efter en angenäm sjöresa anlände der Kl. 8 em.

Stockholm glad treflig men dyr och frestande stad.
Vi anlände till Gefle storsjöstad kl 3 em. Utsigten i vår gemensamma hytt kl.2 bör ej glömmas, jag menar vännen och kruthandlaren Lundell, med aktern i vädret.
Kl 6 em lemnades gefle och ½ 7 fm anlende vi till Sundsvall. Sundsvallsborna äro sömniga. På måndagsmorgonen blef........
....värdshus öppet kl.8 fm, då resan genast fortsätter till Härnösand, dit vi kommo ½ 1 em. Under vägen intogs en småländsk frukost dervid brännvinsankaret halades upp.....

kl 12 på natten anlende vi till Umeå för stad Sandviken 1 3/4 mil från staden. kl 6 em. passerades Falun.....

kl ½ 2 em kommo vi till skelefteå som ligger 1 1/4 mil från hamnen der ångbåten lade till. Vi reste upp till staden med en ångslup och åto middag...
på ångslupen råkade vi den första finngubben. kl 7 em fortsattes färden med Njord till Piteå dit vi ankommo midnattstid och använde der herr Lundqvist såsom kypare. kl 12 fm anlende vi till Eknäs och blef efter att hafva ...... der för.... medan en del last lossades, ankommo vi lyckliga till Luleå kl 2.30 em.

 

Thorsdag d 26 juli hvilade vi upp i Luleå. folket som vanligt i norrland gästfritt och tillmötesgående, dock kommo vi i dåligt sällskap men laddade revolverne. Kvällen här är ljus som dag, vi se både skrifa och läsa hela natten.
Den 27 kl 9 fm lemnade vi Luleå. kl 11 fm vid alla laxfiske gick barons mössa öfver bord och der sitter han nu flintskallig som en ....

....has som kaptenen sade, förresten var kapten en rolig karl.
kl 1 fm ankommo vi till Råbäcken hvarifrån vi åkte skjuts till Heden Kitaxia....Från Heden der vi bodde hos en Herr Rudberg, fortsatte färden. I morgon den 28 Bredåker. Kl 9 em foro vi ut med vår värd Rudberg på laxfiske och fick en stor lax samt sik. hemkommo kl 12 då vi fingo ett godt mål af kokt och gravad lax. efter några timmars samspråk gingo vi sent till vila och uppsteg kl 10 fm.

Den 28 juli, sedan vi gott en promenad och sett på nejden fara vi åter ut på laxfiske och fingo 6 st vackra laxar och en harr. Kl 3 em sade vi farväl åt Heden och afreste med ångslupen.
Ombord på fartyget befann sig ett herrskap som genom ömma förhållanden till hvarandra beivrade ....att smekmånaden förflutit.

Svartlå herrgård eges av direktör Karlberg, egare till 8 stycken brunögda ungmör, alla med namnet Vilhelmina. Svartlå ligger utmärkt vackert höger om elfven. till Boträsk fors anländer vi efter en ½ timmes färd.

 

Det blir mer fiske och herrarna söker sig vidare genom de norrländska fångstmarkerna. Jag lämnar dem här med sina laxfångster och brännvinskaggar, för det förekom. Och som sagt det är i juli månad 1882. En nästan svindlande tid tillbaka.

 

                                                                  Frid.

Skrivbordskatter.

 

Bloggkatterna, som ständigt söker plats på skrivbordet får presentera sig här.

Vinjettkatten här ovan: Persern Maximilian sträcker ut sig och tar tillfället att putsa pälsen. Lite bokstöd är alltid bra att utnyttja. 



Den Heliga Birman Clio brukar gärna fatta pennan.

 


Kanske skulle man skriva något. 

 


Så har vi till sist men inte minst tredje skrivbordskatten Strax. Men han föredrar att somna med en god bok.

 

En kort stund.

 

 

En kort stund bryter solen genom molnen, snön lyser upp, bländande för att strax långsamt falna bort under molnens återslutning.
Det är tidig förmiddag. Två rådjur strosar genom snötäcket över gärdet. Ingenting hörs. Ingenting ligger i vinden. Oberörda av att ett fordon plötsligt passerar uppe på vägen, alldeles intill, fortsätter de mot skogsbrynet.



             

       

 

Vintergäster i trädgårdarna som lämnar sina nattliga spår. Som skuggor kommer de ljudlöst genom trädgårdarnas kvällsmörker, söker sig in under äppelträden. 
Storögda betraktar de vår tigande närvaro och sträcker sina huvuden.
Speglarna lyser larmande genom mörkret, men förtroendefullt står de kvar, förvandlade som till stoder.

 

  

 

 

 

Vägarna går förbi.

Vandrar ut mot ögonvrån, i skenbar oändlighet.
Narrar, klåpare och såningsmän har haft vägarna förbi.
Luffare och skärslipare.
Europeiska nationaliteter.
Människor från världens många hörn.
Folkvandringar. Alla har försvunnit ut där i ögonvråns
yttersta kant.
Språken har virvlat bland vindarnas framfart för att tystna
bland kvarlämnade reminiscenser.

Jag har gått en bit på egen hand, fram och tillbaka längs
vägar och upptrampade stigar.
De flesta har varit återvändsgränder i avlägsna landskap
och kvarter.
Jag har återvänt. Jag har rest ut igen. Men alltid kommit
tillbaka till den punkt som kallas ursprungets nav.

 

                                                 Fridens.