Om

   

 

Dagsländor lever endast en kort tid efter utvecklandet från larv till bevingad insekt. 
Denna blogg inriktas nu inte på insekter, eller andra djurarter i större bemärkelse. Nej, men möjligen en och annan katt.
Istället rör det sig om ord i ögonblickets ingivelse, låt oss kalla det kåseri eller helt enkelt bara nedtecknade infall. Ord som dagsländor, hastigt förgångna.

 

 

      

 

 

 

Presentation

Visar inlägg från januari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Datorer i all ära..men.


Inget ont om datorer. Likväl klagomål.
Den första datorn, eller rättare ordbehandlaren var en Armstrad. En maskin med diskettstation och en illandes grön skärm, som lyste vasst mot ögonen . Detta var kring mitten av 1980-talet. Tyvärr har jag ingen bild på denna "tröskmaskin". Science fictionförfattaren Harry Harrison, hade en sådan, som han in i det sista när modern Windowsteknik etablerats, envisades att använda -disketterna han skrev sina romanmanus på, var tjocka och passade absolut inte ny6a tekniken. Det var denne Harrison som myntade begreppet tröskverk om dessa Armstrad ordbehandlare. De fungerade klanderfritt i det oändliga, tycktes det. Jag hade min egen fram till  1997 och utan problem. Först då övergav jag den, men mest på grund av att det inte längre gick att få färgband till skrivaren. Allt har sin tid.

Att skriva på dator föregicks av lång tids motstånd, naturligtvis nästan. De gamla hederliga skrivmaskinerna var oslagbara. Ingen ström,så till vida att man inte övergått till elektrisk. Det var i sig också ett "jippo", varför göra sig beroende av elektricitet när det räckte med vanlig husmanskost för att slå ner tangenterna? Märkligt.  Den gamla blå Royal reseskrivmaskin jag inhandlat för drygt 200 kronor i början av 1970-talet var utmärkt. Men jag övergav den för den nya tiden, det blev som av en händelse en Armstrad. Därmed hade man blivit moderniserad.

Fortfarande kan jag sakna min gamla reseskrivmaskin. Den följde med överallt, som en gammal trogen hund. Lätt att bära, lätt att hantera. Armstraden har även den lämnat en viss saknad efter sig, men inte i samma omfattning som skrivmaskinen från den gamla goda tiden. Tiden före det stora teknikgenombrottet, när Windows lancerades på 90-talet och internet började utvecklas. 

Nåväl, datorernas utveckling har förändrat våra liv på gott och ont. För 45 år sedan kunde man bara i science fictionvärlden föreställa sig något som dagen internetteknik,om än i en något annorlunda form. Än mindre kunde man föreställa sig något som de sociala medier som finns idag,allra minst att skriva blogg på detta nu nästintill livsnödvändiga tekniska nätverk. Som sagt. Allt har sin tid. Efter förändring följer nya förändringar.

Men, och där är vi nu. Vad gör vi när alla dessa tekniksystem drar oss vid näsa och inte längre fungerar? Hur blir det då? Hela vårt moderna samhälle kommer  att slungas tillbaka till en tid för länge sedan. Vi kommer att stå totalt handfallna. Vår teknologiska civilisation kommer att falla samman. En katastrof lurar runt hörnet.

Lite  åt det hållet befinner jag mig i dessa dagar. Jag kommer inte ut på nätet via det trådlösa systemet. Något är fel. Något är galet. Datorn visar blanka nätsidor.  Det enda nät där jag kan komma in på denna blogg är mobiltelefonen. Hade det inte varit för mobiltelefonen, hade jag varit kastad tillbaka drygt 45 år i tiden, fast utan den gamla blå Royal reseskrivmaskinen. Den var verkligen en trogen vän.

Som sagt. Datorer i all ära, men när tekniken inte längre fungerar.  

       Frid & Fröjd i alla fall i       datorvärlden.


Kråkting.

 

 

 

Kråkting i björkarna en vinterdag.
Naturen sätter upp brasklappar.
Katterna sitter på pass.

Nattetid smyger kosmos undan med
hemligheter bland stjärnbilderna.
Vaksamma stunder sker i Björnvaktarens tecken.
Jungfruns oskyldiga leende.
Lejonets meteorskurar.

Det knakar i jordens axel.

 

Björkarna dignar av svarta fågelkroppar.
Jag har en lins i ögat som skingrar diset, ett
armband som mäter magnetismen.

 

Kråksånger tidiga vintermorgnar.
Nyfallen snö. Alla våra spår fördolda.
Nattliga besvär hängs ut på vädring.
Mardrömmarna göms i garderoben.

 

Kråkskrän under snömolnen.
Grått mot vitt.
Vitt mot svart.
Snöfall. Jag ser på snöfallet. Känner
snöfallet inom mig själv.

Korparna över tallskogen vill höras milsvida.

 



 

Söndagskväll.


Söndagskväll. På väg mot framtiden, igen.

 



Nytt år. Ett nytt arbete påbörjat. Förändring. Omstart. Har inspekterat startgroparna. Andats ut. Andats in. Tagit sats. Påbörjat den nya löpsträckan. Allt som tycks beständigt förändras i det oanade ögonblicket. Det oanade ögonblicket förvandlas till det nya fasta.

Ovisshet och tvivel är vad som följer oss människor. Ovissheten före startskottet. Tvivlet medan loppet pågår. Tanken som befäster sig  själv när mållinjen bryts. Det gick ju bra i alla fall. Eller gjorde det? Gick det bra? Ja det klarade sig. Det måste alltid klara sig.

Förhoppningsvis  bör det gå bra. Förhoppningsvis går det trots allt bra. Tvivlet. Tvivlet sitter där med alla hemligheter. Men tvivlet gör sig föga förtjänat av något när vi stannar upp i det nya och märker att marken bär under fötterna. 

Ja, ja. Nytt år. Nytt arbete. Nya förutsättningar. Inget förblir beständigt. Det vore ju hemskt annars.

      Frid & Fröjd.