Visar inlägg från december 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Gott Nytt År.

 

Återkommer Snart.

Nu är det snart jul igen.

 

 

Nu vankas midvintersolstånd och julhelg för 68 miljarder kronor.
Midvintersolståndet äger rum ca 3 minuter in på det kommande måndagsdygnet. Jorden, vårt hem i detta kosmos, passerar då sitt sydligaste läge på ekliptikan, dvs den cirkel på himmelssfären vilken solen rör sig under året. Som vi alla vet går det därefter sakta men säkert mot ljusare tider. En önskan, man brukar ju alltid utlysa önskningar när det någon vecka längre fram blir nyår och kalenderbyte, önskningar och löften om bot och bättring, löften om uppfyllelser och nya målsättningar. Det tenderar alltid att bli lite hur det kan med de sakerna när det väl blir tid att förverkliga dem, om man ens minns dem längre.
Men man kan dock önska att hela mänskligheten kunde ställa sig ett eget gemensamt löfte för framtiden. Att alla ska försöka så långt möjligheter och förutsättningar tillåter, gemensamt arbeta sig ut ur det politiska och ekonomiska mörker som tycks spridas över vår värld, med alla dess kringföljande konsekvenser. Jorden passerar genom midvintersolståndet och går åter mot ljuset. Mänskligheten tycks ha långt kvar till den passagen, om den någonsin finns. Ett midvintersolstånd för mänskligheten. Det vore önskvärt om så kunde ske innan det blir för sent för oss alla. Hoppet är sist att dö i alla sammanhang.

Julen närmar sig med mästerliga kliv. Kommersialismen är igång sedan länge och suktar efter våra kontokort. Redan i oktober börjar man bli eggad inför den kommande storhögtiden. Det är lite väl tidigt. När det nu bara återstår ett par dagar och man ser tillbaka, känns det som att julförberedelserna pågått under mycket lång tid. Nästan att det blivit aningen urvattnat och att man blivit lite trött på det, precis när det börjar accelerera mot kulmen. Sådär uttrycker man sig, om sanningen ska fram, varje år som även det ett traditionellt inslag i begreppet att fira jul.

Nog är det trevligt med julfirande, ett välkommet avbrott i vardagslivet och kanske som i år, med några extra dagar ledighet för en del. Men så är det detta med kommersen, köpandet och mer köpande. Detta år, som det sägs, för 68 miljarder i prylar, mat och annat som hör helgen till.
Julfirandet hyser ju urgamla anor och traditioner ur kristen andlighet, fast vi här uppe i det kalla och i viss mån en gång svåromvända norden, lyckades beblanda det kristna budskapet och vissa seder och bruk med ingredienser från vår gamla hedniska tro. Låt oss kalla det kompromiss som den kristna kyrkan tillät. Sedan har vi under senare århundraden inporterat utländska fragment från bland annat Tyskland, varifrån vi anammade julgranen och lärde oss att sopa upp barr från våra golv. Jodå, att härbärgera en gran - eller julträd som det från begynnelsen mest kallades -  i stugan och klä den med ljus och annat är en trevlig och vacker företeelse. När vi hänger upp våra skimrande kulor att glimma i ljusen, är det lite av ett fornnordiskt symboliskt fragment från midvinterblotets dagar då offer åt gudarna hängdes upp i träden.

Men andligheten, musiken, sångerna som hör till, vart tog det vägen. Det drunknar i det kommersiella bruset. Små grupper av alternativa julfirande driver omkring i det sjudande kommersiella havets vågor.
Symbolen för julfirandet är ju Jesus födelse - om än en symbolisk konstruktion men vacker i sig. De tre vise männen sökte sig till krubban i Betlehem, med sig bar de var sin gåva till den nyfödde; myrra, oljor och rökelser. Drygt 2000 år senare har givandet anammats av handeln, vi handlar som aldrig förr. Handelsmännen gnuggar händerna. De dansar kring denna guldkalv julen är. Vi länsar våra plånböcker och kontokort. Vi skuldsätter oss över öronen, ja det förekommer faktiskt. Januari blir ofta en lång bister månad då ekonomisk ebb och flod inte balanserar varandra.

Detta köpande och dygnet runt uppmanande reklam till köpande och åter köpande, är ett tydligt tecken på att julen blivit en kommersiell faktor. Marknadskrafternas höjdpunkt på året. Köpandet har tagit över. Ett glättigt utslätat jippo vi alla drivs med i.
Nu menar jag inte att vi inte ska ge varandra gåvor. Det ska vi absolut och kanske även lite när som helst under årets gång. Men det måste finnas sans och måtta. De tre vise männen bar med sig en gåva var och det var gott nog. Jag tycker bara att prylköpandet har fått alldeles för stora proportioner, samt alldeles för stor inverkan på den högtid julhelgen i grund och botten utgår från, det kristna, andliga firandet. Framförallt det andliga eftersom jag inte räknar mig till de troendes skara.

Att fira jul behöver inte präglas av dyrköpta julklappar som kanske väcker glädje och uppskattning för stunden och som i grund och botten mest göder guldkalvens krassa begär. Jul kan mycket väl firas i enklare termer, med ljus, värme gemenskap och musik om man så tycker. Att vi för en stund får komma samman befriade från vardagen, för vardagen och dess kranka blekhet kastar sig strax åter över oss.
Men det är väl ett önsketänkande. En utopisk tanke.Verkligheten är ju trots allt inte särskilt gemytlig. Ensamhet, fattigdom, sjukdomar och vardagliga bekymmer följer efter och sätter olösliga spärrar i vägen. Krig och politik gör sitt, konflikter och motsättningar skjuter på. Världen är ett sammelsurium. Men önska, hoppas och drömma måste man likväl få göra hur galet man än kan tycka att det är.

                                                   Frid & Fröjdefull jul i alla fall.

Känslan av skrivkramp.

 

 





Nu i december, mitt i mörkret ett nytt blad.
En vit sida.
Känslan av skrivkramp.


Tidigt om morgonen till sent om kvällen.
Från brisens uppvaknande till stiltjen i skymningen,
inte ett ord så långt pennan når.
Inte en not i marginalen.
Bygatan öde. Fordon står parkerade vid gårdagens
utropstecken och kråkorna hackar i mellanrummen.
Inte en ny mening när du kliver upp ur natten.
Drömmarna en blank vattenyta utan avspeglingar.
Kvarlämnade satser och bisatser ligger frostiga i gräset.
Vinden drar efter andan.

#

Förbrukat. Återanvänt.
Sista ordet kastat åt hundarna.
Katterna nosar bland resterna.
Meningsbyggnaderna sammanrasade.
Violinsträngarna ersatta och noterna renoverade,
men stråken obrukbar.

#

Något följer mig.
Aningen, doften. Känslan av ord med
nyslipad egg.
Något jagar med falkar rakt in i medvetandet.
Något kastar skuggor som nät.
Ankare sänkta i undermedvetandet.
Det gripbara blir Ogripbart.

Sorgmanteln slår med vingarna mot fönsterglasets
narrande frihet.
Förbrukade ord gror som vintergröna.
Stormarna drar ut över havet med nytt land i sikte.
Orden tiger still.

#

                                      Fridens.