Visar inlÀgg frÄn juli 2014

Tillbaka till bloggens startsida

"We choose to go to the moon" MĂ„nlandningen 1969.



"We choose to go to the moon. We choose to go to the moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but be
cause  they are hard.."
John F Kennedy.

NÀr jag börjar skriva pÄ detta inlÀgg Àr det mÄndag den 21 juli. Denna mÄndag, den 21 juli för exakt, pÄ dag och datum, 45 Är sedan, skrev mÀnniskan ny vÀrldshistoria. MÀnniskan satte de första stegen pÄ mÄnens yta. Det skedde vid den plats pÄ mÄnen som kallas Stillhetens hav - Mare Tranquillitatis.
Svensk tid Àgde det historiska ögonblicket rum tidigt pÄ mÄndagsmorgonen, nÀrmare klockan 03:56. MÄnga som var med vid den tiden och hade intresse och möjlighet att förlja förloppet, minns den natten. Jag var sjÀlv en av dessa och satt klistrad vid teveapparatens svartvita ruta, kÀmpade mot sömnen som fram pÄ dessa morgontimar började trÀnga sig pÄ, men ett ögonblick som detta fick man bara inte somna bort ifrÄn och det gjorde man inte. Det var en upplevelse miljoner mÀnniskor vÀrlden följde i teve, radio och tidningar.

NĂ„gon större uppmĂ€rksamhet av de 45 Ă„ren, har inte mĂ€rkts av i  medierna. 45 jĂ€mna Ă„r förvisso, som sagt pĂ„ dag och datum. 50 Ă„r smĂ€ller kanske kommer att uppmĂ€rksammas mer och smĂ€ller nog trots allt högre. Vi Ă€r snart dĂ€r. Det blir 2019.
NÀr det sÄ begav sig den dÀr sommaren 1969, följdes det av den del av vÀrlden som hade tillgÄng och möjlighet till radio, teve och tidningar, med bÄde spÀnning och misstro, entusiasm och Àven klander. Apolloprojektet var ytterst kostsamt och naturligtvis kunde pengar satsas pÄ annat viktigare, svÀlten och nöden i vÀrlden tillexempel. Det pÄgÄende Vietnamnkriget var Àven sÄ en mycket kostsam historia för Amerika vid tiden, men det skulle skrivas epokgörande historia denna sommar, detta Ärtionde. Det hade John F Kennedy förutsatt vid ett kongresstal i maj 1961. Citat hÀr ovan Àr hÀmtat frÄn det. Amerika hade antagit kapplöpningen om rymden med Ryssland. USA skulle vinna den ledningen och nu stod man vid mÄllinjen.

Det fanns tvÄ möjligheter. Den ena möjligheten var att det pÄgÄende projektet med Apolloraketerna och John F Kennedys vision att före 1960-talets slut ha landsatt mÀnniskan pÄ mÄnen, kunde bli vÀrldshistorisk succé. Den andra möjligheten, som alla innerst inne var vÀl medvetna om men försökte vifta bort, var att det helt enkelt och pÄ ovÄrdad svenska praktiskt taget sket sig av en eller annan uppdykande negativ effekt. Tekniska problem, total katastrof vilket Apollo 1 drabbades av under provtester dÄ de tre austronauterna Virgil Grissom, Ed White och Roger Chaffe omkom dÄ en hÀftig brand uppstod i testkapslen. Ja, mycket kunde intrÀffa alla prov och försiktighets ÄtgÀrder till trots. Att projektet stöp pÄ mÄllinjen.

Allt gick vÀl. Det vet vi nu. MÀnniskan, eller kanske man snarare kan sÀga att USAs rymdprogram skrev historia, mellan den 16 - 24 juli detta Är 1969. USA tog en markant ledning mot Ryssland i rymdkapplöpningen, dÀr bedriften togs med viss nonchalans.
Tidigare hade Ryssland gÄtt i tÀten. Redan 1957 sÀndes Sputnik 1, det var i oktober och blev den första konstgjorda sateliten i omloppsbana kring Jorden nÄgonsin. Som kuriosa kan nÀmnas att den vÀgde 84 kg. Omloppstiden var 96 minuter och cirklande runt vÄr Jord under 93 dygn, varefter den brann upp i atmosfÀren.

NÄgon dryg mÄnad senare, i november var det tur för Sputnik 2, med den omtalade hunden Laika. Första levande jordvarelsen i rymden. Laika ÄtervÀnde aldrig till jorden och det var heller aldrig avsett att hon sÄ skulle göra. Det har sagts genom Ären att Laikas stoft förblev svÀvande dÀr ute i den stora tomma rymden. SÄ Àr inte sanningen. Sanningen Àr att hon förbrÀndes vid intrÀdet i jordatmosfÀren i april 1958, ca 6 mÄnader efter uppskjutningen. Ett grymt öde mÄste man tillÀgga

NÀsta steg i det rysska rymdprogrammet blev Jurij Gagarin som första mÀnniskan i rymden . Detta den 12 april 61. 108 min tog turen runt jorden. Det Àr under denna resa det pÄstÄs att Gagarin yttrade: "Jag ser ingen gud hÀr uppe". I USA, den 25 maj samma Är lade Kennedy i Kongressen upp riktlinjerna för det kommande rymdprogrammet, Apolloprojektet, det projekt som skulle ge ledningen i rymkapplöpningen.

Programmet omfattade Apollo 1-17 mellan Ären 1961-1972. 11 av dessa var bemannade uppskjutningar. Projektet var ingen barnlek och som redan nÀmnts hÀr ovan drabbades Apollo 1 av katastrof i mÀnsklig förlust. Men man gav inte tapt. Apoll0 7 var bemannad. Apollo 8 blev första bemannad i bana runt mÄnen. Apollo 9 testflög mÄnlandaren. Apollo 10 första runt mÄnen med mÄnlandaren. Apollo 11 landning. De första mÀnskliga stegen pÄ en annan vÀrld.
Totalt utfördes 6 mÄnlandningar, 12 mÀnniskor gick pÄ mÄnens yta och samlade in prover och gjorde analyser. Den sista avfÀrden med Apollo 17 blev den 11 december 1972. Dessförinnan, 1970 hade Apollo 13 rÄkat ut för allvarliga problem och det vara nÀra rymdfÀrden slutade i Ànnu en katastrof.

Sommaren 1969 Ă€r varm. Historien rör sina vingar. VĂ€rlden gĂ„r sin gĂ„ng med Vietnamnkrig, nöd, svĂ€lt och mĂ€nskliga umbĂ€randen. En vĂ€rld uppdelad i det kalla kriget mellan supermakterna, kĂ€rnvapenupprustning. HĂ€r hemma i Sverige tar vi det relativt lugnt i vĂ„rt danade Folkhem, men vi protesterar mot det pĂ„gĂ„ende, grymma kriget borta i Vietnamn. Vi vĂ€ljer Olof Palme till statsminister efter avgĂ„ende Tage Erhlander. För egen del, denna historiska sommar Ă€r jag 16 Ă„r. Jag gĂ„r omkring i funderingar om framtiden, vad den ska föra med sig och hur den ska kunna komma att formas. Det Ă€r funderingar och förhoppningar. Det Ă€r Bob Dylan "Nashville Skyline" pĂ„ skivtallriken. Men detta andra ligger ocksĂ„ i luften,  den förestĂ„ende mĂ„nlandningen.

Onsdagen den 16 juli vid Kennedy Space Center har tusentals mÀnniskor samlats inför uppskjutningen av Apollo 11 och de tre astronauterna Neil Armstrong, den svenskÀttade Edwin "Buzz" Aldrin och Michael Collins. Klockan 13:32 svensk tid lyfter sÄ den majestÀtiska raketen. Ur startraketerna vÀller eld och tjocka rökmoln. Den första resan med syfte att landsÀtta mÀnniskor pÄ mÄnen har startat. Arne Thorén rapporterar.

Lördag den 19 juli gÄr Apollo runt mÄnen och lÀgger sig i omloppsbana. PÄ söndagskvÀllen (sv.tid) klockan 22:17 landar Eagle, mÄnlandaren, i Stillhetens Hav. Allt har gÄtt vÀl och vÀrlden ser pÄ. Sedan hÀnder följande: 03:39 dörren till mÄnlandaren öppnas. 03:50 Armstrong gÄr ut och kliver ner de 9 stegen till ytan. 03:56 sÀtter han sin vÀnstra fot i mÄndammet, historia skrivs. "Ett litet steg för mÀnniskan, ett stort steg för mÀnskligheten" yttrar han. 04:14 ocksÄ Aldrin befinner sig pÄ mÄnen. 2,5 timmar vistas de bÄda astronauterna utanför mÄnlandaren medan Michael Collins vÀntar uppe i modermodulen. 21,5 kg mÄnföremÄl tar de med sig hem. Den 22 juli klockan 18:55 lÀmnar de mÄnen för att slutligen den 24 juli landa i Stilla havet hÀr pÄ Jorden. Allting vÀl. Historia har skrivits och vÀrlden sÄg pÄ, med hÀpnad.


                                                           Frid & Fröjd.




Landsbygdens lÄgtryck. StÀdernas högtryck.

 

 

 

Skriv nĂ„got nytt. Det har blivit juli. Sommaren har knappast varit sommar för alla de som vill ha sommar, det vill sĂ€ga sommar med vĂ€rme, klar himmel och svirrande svalor över hustaken. BadstrĂ€nder med het sand under fotsulorna. Svalorna Ă€r de facto, de jagar genom luften, under molnen som ömsom burit regn i riklig mĂ€ngd och hĂ€rtill Ă„ska, blixtnedslag. Överfulla uppsamlingstunnor under stuprĂ€nnorna.

Personligen Ă€r jag inte mycket för badstrĂ€nder eller gassande sol frĂ„n klar himmel, inte pĂ„ det viset. Med solen ska man vara försiktig, uppmanas det numera, hur viktigt dess ljus Ă€n Ă€r för vĂ„rt kroppsliga vĂ€lbefinnande. Exponeringstiden i stark solstrĂ„lning bör minimeras och skyddsmedel appliceras pĂ„ huden. HĂ€r bör var och en av oss med kĂ€nslig hud vara hörsamma - och Ă€ven sĂ„ alla övriga.

Vad det gĂ€ller alla, och det rör sannolikt majoriteten av oss, som arbetar och tillbringar sina vardagar i mestadel inomhus under Ă„ret, sĂ„ finns det naturligtvis en lĂ€ngtan ut, nĂ€r semestern den efterlĂ€ngtade och den vĂ€lbehövliga ledigheten kommer. Ut vill man frĂ„n instĂ€ngda industrilokaler och kontorslandskap eller var man nu befinner sig i arbetslivets nĂ€ringskedja. Ut frĂ„n stan, kanske. Ut pĂ„ landet, kanske till grönskan, fĂ€rgerna, nyanserna. De fria dagarna med humlesurr i rosenbuskarna. Man vĂ€ljer efter dĂ€r intresset ligger befĂ€st. BadstrĂ€nder, husvagnskolonier, campingplatser, hotell i frĂ€mmande stĂ€der och lĂ€nder. Svenska skogar Ă€r faktiskt ett berikande alternativ. Men, det kom jag att tĂ€nka pĂ„, landsortsborna kanske reser in till stĂ€derna.

Majoriteten av vĂ€rldens befolkning bor i stĂ€der. Sveriges stĂ€der suger Ă„t sig landsbygdens folk och resurser. En obalans mellan stad och landsbygd hĂ„ller pĂ„ att vĂ€xa fram, enligt tidningarnas och mediernas debatter. Det kĂ€nns aningen sorgligt. Om allt koncentreras till stĂ€derna och landsbygden utarmas, vad fĂ„r vi dĂ„?

Jag bor i en bygd dĂ€r utarmningen kan sĂ€gas pĂ„gĂ„. Tiden byter vĂ€xel. Förvisso lever en industri kvar, det finns en nĂ€ring och det finns fortfarande en möjlighet att inhandla sitt bröd i ortsbutiken. Men de goda dagarna Ă€r förbi. Det som varit ortens nĂ€ringsrikedom har sett sina bĂ€sta dagar. Det som finns kvar att leva av rĂ€cker inte för ungdomen. Den Ă€ldre befolkningen lĂ€mnar husen de arbetat och strĂ€vat för. Ödetomter Ă€r vad det blir kvar. I nĂ„got bĂ€ttre fall tillbringar tyska semesterfirare nĂ„gra veckor om Ă„ret i dessa livshistorier till hus, omvandlade till sommarstugor i en ny tidsutveckling. Allt som varit försvinner i tidens damm.

Utvecklingen Àr en stark kraft och styrs av lagar förankrade utanför den lilla mÀnniskans perspektiv och pÄverkningsförmÄga. SÄ kan det starkt kÀnnas, speciellt i individualismens tidevarv. Fokus förflyttas hela tiden och utan förenade, samlade röster Àr det svÄrt att överhuvudtaget nÄ fram till nÄgot annat Àn de övermÀktigt rÄdande omstÀndigheterna. MÀnniskor föds, lever sina liv och dör slutligen bort. SamhÀllen uppstÄr, utvecklas och avvecklas slutligen för att stÄ som minnen efter tiden som gick nÄgon annanstans, pÄdriven av andra krafter. MÀnsklighetens ( i vissa fall odemokratiska) förÀndringskrafter.

Hur förhĂ„ller sig nu detta, om avfolkningsbygd, tomma, övergivna hus dĂ€r mĂ€nniskors historia förbleknar, med sommaren och vĂ€drets okuvliga vresighet? Semestern, ledigheten, har kommit för mĂ„nga av oss som  - det fĂ„r vĂ€l kanske pĂ„pekas i denna tid av viss turbulens och bristande tro pĂ„ framtiden för mĂ„nga -fortfarande kan kĂ€nna glĂ€djen av att ha ett arbete att fĂ„ semester ifrĂ„n - sĂ„ Ă€r ju vĂ„rt samhĂ€lle uppbyggt. Jo, vĂ€dret Ă€r lika svĂ„rt att pĂ„verka som vĂ€rldens gĂ„ng. Regnar det, sĂ„ regnar det. Avtar samhĂ€llens livskraft, sĂ„ blir de avfolkningsbygder och den fĂ€rgstarka lockande klicken pĂ„ kartan bleknar bort.

Kanske uttrycker jag mig felaktigt? Jag Ă€r ingen motstĂ„ndare till utveckling och framsteg. Det Ă€r bara ledsamt nĂ€r landsbygdsorter med ett blomstrande liv bakom sig tynar bort och att det i likhet med vĂ€drets makter Ă€r sĂ„ svĂ„rt för den "vanliga" mĂ€nniskan att pĂ„verka de krafter som driver utvecklingen i för de drabbade negativ riktning. Även landsbygden borde fĂ„ möjligheten att gĂ„ framĂ„t, utvecklas i positiv riktning. Att vĂ€rdet av en levande landsort uppskattades mer, Ă€n vad som till synes sker, vore önskvĂ€rt. Men regnet regnar, lĂ„gtrycken bestĂ„r till det att andra vĂ€derlekar uppstĂ„r och trĂ€nger undan det rĂ„dande.

NĂ„vĂ€l, sommar Ă€r det och undertecknad har semester. Jag lĂ€ngtar inte till nĂ„gon badstrand. Jag undviker att resa till nĂ„gra stĂ€der. Jag gĂ„r hellre i skogen och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt Ă€r min hembygd ett sommarparadis Ă„ret om. Jag trivs inte i allt för gassande solvĂ€rme. DĂ€remot önskar jag bĂ€ttre vĂ€derlek för att kunna, pĂ„ ett tillbörligare vis kunna förbĂ€ttra vissa nödvĂ€ndiga behov pĂ„ huset inför framtiden. Och man kan önska att samhĂ€llsklimatet förbĂ€ttras för landsbygdens alla smĂ„orter.

 

                                                   Frid & Fröjd.