Visar inlägg från juni 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Och det var midsommar.





 

Midsommar. Sommarsolståndet, solen står som högst före deklinationen - vändpunkten mot mörkret. Den längsta dagen.
Hedniska riter, fruktbarheten i jorden. Ljuset. Blotet, men midsommaroffer är en högst diskutabel och knappast troligt förekommande företeelse från det förflutnas forntid. Därom vet vi kankse inte så mycket.
Kristendomens övertagande, inverkan - förändring. Numera ringdanser,
barnlekar. Familjefest. Festplatser. Dryckenskap. Bilköer, långa som katolska radband. Parkeringsträngsel.

Midsommar. Hjärtslag. Puls. Tiden går.
Jag minns midsomrar när höskrindorna pryddes med björkar. Traktorer. Lastbilsflak med mässingorkestrar. Danser. Ringlekar.Majstänger. Midsommarparaden rullade genom bygatorna. Allmän uppsluppenhet.

Jag minns dimhöljda nätter och sjöars ytor som speglar av kosmos.
Jag minns midsomrar i gråmulna städer, regnet hängande i luften och
kvartersgator så tomma, som hade övergivenheten drivit alla på flykt.

Jag minns asfalt, stängda biografer. Jag minns vilsenheten.
Ödslighet och att livet pågick någon annanstans. En annan tillfällig dimension i tiden. Tillvaron.
Jag minns midsommaraftnar från ungdomsåren, ensam i tysta skogar.
Lämningar i tiden. Skogssjöars svarta djup. Jag minns barrstigar. Fågelläten. Vindens sus genom trädens melodistämmor.
Jag minns dessa skogsvägar och var hemma i det kosmiska rummets allfartsvägar.

Jag minns midsommrar avlägsna och nära i tidensflöde.
Jag minns toner från violiner och flöjters stämmor virvlande som fjärilar över ängsmarkerna. Magiska stunder.
Jag minns musik som hörde sommarskymningens känsla till.

Jag minns glada miner, allvarliga anleten. Jag minns dåligt humör.

Jag har firat midsommar med regn och dis och en kyla svidande i märgen.
Jag har firat midsommar på sjukhus långt borta från hem och rotsystem.
Vi har firat midsommar med fester och dryckenskap. Ingen sorg i världen har funnits.
Vi har firat midsommar utan att ägna minsta notis och att det enda vi gjorde
var att äta sill och potatis, den eftermiddagen.
Det har varit midsommar och den har kommit förbi med ängslan och oro
eller bara ren vardaglighet.

Ytterligare minns jag midsommaraftnar och nätter med camping och älgars majestätiska rörelser genom de ljusa nätternas dunkel.
Jag minns en midsommarafton när korpsvärmar svärmade över skogsbrynet
och vi undrade vad som stod på.
Jag minns midsommardagar på främmande orter. Främmande språk.
Jag erinrar mig vänners gemyt och förhoppningar som just den dagen kommit
till liv.
Jag erinrar mig midsommar, när arbete varit en plikt och ett måste.
Jag minns midsommaraftnar, men lägger ingen större notis vid den nuvarande,
den nu pågående.

                                                       

                                                     Frid & Fröjd i Midsommar.

                                                        





Hemsökelse.




Jag går till fots.
Jag har brun filthatt, made by Bee Hat. Co. USA.
Grå kavaj. Svart T-shirt. Blå jeans och gröna gummistövlar,
nyligen inhandlade till på köpet.
Jag vadar genom högt gräs.
Kliver över en grund bäckfåra.
Passerar över nyslagen ängsmark.
Gamla slåtterredskap står lutade mot ladugårdsväggarna.
De nya kör fast i leråkrarna.
Jag ser en hare korsa mitt spår.
I ett blixtljus reflekteras kroppens flykt över vattenytan.
Varje rörelse är ögonblickets reflex ur kosmos.

Jag förflyttar mig framåt.
Jag färdas genom landskap. Jag reser genom årstiderna.
Jag bär aningar om att något följer efter mig.
Över havet i skepnad av en fiskmås.
Uppe på land en skuggas aning i ögonvrån.
Rådjurens ögon varslar om oanade djup.

Jag slår an en ny tonart. Plockar upp en ny melodi.
Skruvar upp volymen. Höjer tempot.
Vita benknotor lyser ur orkesterdiket.
Scenen ges ny dekor. Nya roller övas bakom kulisserna.
Något är mig i hälarna.
Det är inget fabulerat utan högst
reellt. En aning påväg in i en känsla.
En känsla i konkret förvandling.
Något tålmodigt avvaktande, som när katten lurpassar
på mössen.

Han grävde grunden för hand. Mera bruk i baljorna,
pojkar ropade han.
Men pojken hans tog aldrig upp mursleven.
Vattenpasset sprack och det var fel i murbrukets
konsistens. Balansen saknades.
Rådjuren gled förbi och pojken följde efter genom 
stadsparkerna.
Tågen avgick. Bussarna ankom.
Taxibilar plockade upp äventyrare. De försvann in
i sommarnätterna.
Jag besöker mina egna kvarlämnade husgrunder,
tistlar och snår. Spruckna murar.
Ett adagio ligger kvar i gräset.

Jag går till fots.
Det är den där känslan med den där aningen.
Den där påkomna närvaron.
Katten som smyger efter.
Fåglarna som hastigt lämnar träden.
Vindilen. Skuggan som blir allt mer påtaglig
i ögonvrån.
Doftstråken av kommande höst. De övergivna
vägarna.
Mötesplatserna ingen återvänder till.
Musiken som klingade ut. De nya stråkarna 
tar sats. Tonernas stegring. 
Kvällsmörkret kommer tidigare.

Jag går till fots.

Morgonbetraktelse.

 

 

 

 

Morgonbetraktelse.

Skriv något och gör det med en klackspark.
Stararna, nyutflugna sorlar nere vid bäcken. Det är tidig morgon. Ledig dag.
Göken gol i söder, lite illavarslande om man håller sig till gammal skrock om gökens väderstreck. Södergök är dödergök, som det sägs i gamla ramsor.

Rådjuret skäller långt uppe i skogen, försvinner, tystnar.
Morgonhimlen är klar, men moln seglar upp från sydväst. Skingras, glider förbi. Samlas igen.
Gässen, det är Kanadagås och alltid fem stycken, passerade redan tidigt, strax efter soluppgången hördes trumpetstötarna för att tystna mot sydväst.
De utgör ett återkommande inslag i denna lantliga miljö, och har någon skogsgöl längre bort de pendlar till. Nästan punkligt mellan kvällsklockslaget återvänder de över åkerfälten, tillbaka ner mot sjön här borta.

Hackspetten är en trogen besökare. Kommer, plockar till sig av jordnötterna som fortfarande fylls på. Återvänder sedan till sitt rede, var det nu finns. Bara det att Kråkorna intensivt konkurrerar om födan, men de ska ju ha sin beskärda del även de, trots att man i första hand gynnar de mindre fåglarna. Gråsparvar. Talgoxar. Flugsnapparna reder sig själva.

 

Sveriges nationaldag.


Hur blir vädret? Vi firar kröningen av Gustav Vasa till sveriges konung 1523. Sedan plockar vi upp 1807 års regeringsform. En grundlagsreform som ersatte de Gustavianska enväldet. Den regeringsform Gustav III genomförde 1772.
Från 1973 firar vi Riksdagsordningen som då kom till och genomfördes 1974, regeringsformen från 1807 upphörde. Vi ska nog som land vara tacksamma för att vi inte har några krigshändelser under modernare tid att falla tillbaka på, en dag som denna. Fast uppslutningen tycks mig, fortfarande, lite sval. Det ligger sannolikt inte så mycket för oss med dagar som dessa. Nationaldag.

 

Normandie.

Har jag räknat rätt är det även i dag, den 6 juni 70 år sedan invasionen av Normandie. Den har förvisso inget med vår egen nationaldagsfirande att göra, men väl värd att behålla i minnet som ett varsel från Europas blodiga historia. Operation Overlord, som den kallades, sedermera Dagen - D. Utah, Omaha, Gold, Juno och Sword, så hette landstigningsområdena. Omkring 7000 fartyg, 160 000 trupper passerade Engelska kanalen denna ödesmorgon, när Europas befrielse från den tyska krigsmakten påbörjades. 11 000 landsättningsstyrkor användes. Priset blev omkring 9000 döda, sårade, försvunna och om inte betydligt många fler.
Men minnen bleknar, rösterna tystnar. De som såg, de som var där och hade försynen att överleva detta helvetiska skådespel, har försvunnnit ur tiden. Böckerna finns kvar, de nedtecknade berättelserna och de får inte falla i glömska.

 

Sålunda. Skriv något och nu är det gjort. Någon klackspark blev det kanske inte, men hur som helst: Frid & Fröjd.